så hamnar man där på samma ställe. långa dagar blir korta och man gör mest ingenting, men man vet inte vad man gjort. saker görs per automatik fast man inte vill, men man gör det man inte vill för att inte göra det där andra som man inte vill. självdisciplinen är åt helvete, på hundratals nivåer, och man söker orsaker i allt. man söker även medömkan och självömkan i allt - för det blir ju så mycket enklare då. ändå, när medömkan börjar infinna sig drar jag mig tillbaka. orkar inte granskas, orkar inte petas i. men ändå säger jag att jag vill inget hellre, och om någon frågar blir det så mycket enklare. det blir aldrig enklare, det blir bara annorlunda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar