debout sur le quai

Vi är som personifierade Nittiotal i ett virrvarr av chanser och val Ont om rutiner, gott om dåliga vanor, gott om kitchiga planer Jag lever för kicken, precis som du Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen Jag har frihet i blicken, precis som du Här står livet i farstun, så nära inpå men det är nåt som gnager ändå  Det kallas tvivel, det där som stör Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör och jag ser hur du tänker på nåt hur du längtar dig bort som en fågel i bur En obehaglig distans en konstig känsla nånstans Det känns tomt - eller hur?