Slut, och vidare från här. Ensamhet kuddar tjocka skyddande täcken skönlitteratur och facklitteratur i okänt antal timmar och dagar - kanske jag kan finna mig själv där i registret? Jag ska sluta förstöra mig själv, sådant får man överlåta till andra.
Nästa gång jag kommer låta mig dras med får bli när solen lyser på nakna armar och vinden river i något annat än mitt hår och hjärta. Vår, Siesta!, Sommar, då då då kan jag få ryckas med. Så länge värjer jag mig från dina blickar, lägg dem på någon annan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar