MEN EGENTLIGEN ÄR DU INTE KÄR I MIG OCH EGENTLIGEN ÄR DET OKEJ MED MIG FÖR JAG BLIR ALDRIG KÄR I NÅN SÅNT DÄR ÄR SLÖSERI MED TID

frågan är om han kanske bara vill ha mig som a muse, en illusion av någonslags relation någonslags heartbreak för att dra inspiration ifrån, att kontemplera kring, för att vinna av själv. han är ju en sån, sån obotlig tänkare. varför hamnar jag alltid med sådana. säger man inte att det är motpoler som attraherar. vi är ju exakt likadana. 

men jag tror inte att han ser att jag står här, på riktigt. och vill synas. 

------------------------------------

men då slösar vi bort våra liv