4 dagar har gått i ultrarapid och har spenderats i hemmets trygga vrå och det har nu utbytts mot stress, ensamhet, och stundom även ångest (när jag tänker. alas; alltid). På något sätt är det ändå fint att komma tillbaka igen, när man väl lämnat föräldrahemmet är det svårt att återvända. Har vant mig vid mina rutiner och sätt, och de gamla tycks helt bortblåsta. Dispyter dyker upp om ingenting. och allting. Det är lurigt det där. Att växa upp. Jag tror att jag växte upp alldeles för fort. Får man säga att man har livserfarenhet utan att ha upplevt större konkreta svårigheter?
Hursomhelst, en behövlig helg, total urladdning. Förhoppningsvis motivationshöjare inför de stundande utmaningarna.
[åh men jag hatar att återvända till något man lämnade i ångest, som om man trodde att ångesten skulle vara borta när man kommer tillbaka][och ÅH den taktiken hjälper verkligen föga]
+ Nyinhandlade mascaror är även något som kan underhålla mig länge länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar